Du är här: STARTSIDA FYRVERKERIETS HISTORIA

FYRVERKERIETS HISTORIA

Bakgrunden till dagens festiviteter

Att roa sig med smällare är en gammal tradition djupt rotad i den kinesiska folksjälen. Man använde sig av frisk bambu som slängdes på elden vilket medförde att luften i rören utvidgades av värmen och splittrades med en knall. Därav det kinesiska namnet på smällare "baozhu" (bristande bambu). Detta var långt före krutet gav möjlighet till pyrotekniska smällar. De första eldvapen man känner till härstammar från Kina/Beng alen. På 1000-talet hade kineserna ett stort urval av olika vapen drivna med krut fram ställt av olika plantor.


Efterhand kom de fram till blandningar av svavel och salpeter. Kunskapen om dessa vapen följde arabiska handelsvägar till Europa. I skrift som härstammar från en munk i England på 1200-talet, omnämns raketen som "flygande eld". Drottning Kristina (1626-89), anses vara den som införde fyrverkerikonsten till Sverige. Efter sin frånsägelse av kronan för att bli katolik med Rom som hemort, lämnade hon Sverige med en färdväg som kantades av en rad med fyrverkerier. Hennes mest kända fyrverkeri avfyrades i Narva 1648, som en avslutning av det 30-åriga kriget och fredsfördraget i Westfalen.

Christian IV, regent i Danmark och samtida med Drottning Kristina, var också han intresserad av fyrverkerier. Ett problem för hans del var bristen på papper till pjäsernas hylsor vilket medförde att när han 1634 skulle fira sina barns dubbelbröllop sägs ha användt stora delar av Kalundborgs arkivhandlingar för tillverkningen. Handlingarna hade beordrats till Köpenhamn för revidering, men vid återlämnandet saknades åtskilliga dokument, varför kännedomen om Kalundborgs historia och räkenskaper före 1634 är mycket bristfälliga.

Det kanske mest kända fyrverkeriet någonsin arrangerades i Green Park i London den 27 april 1749. Firandet gällde freden i Aachen. George I ansåg sig ha vunnit kriget men vinsten var så obetydlig att han, för att ge sken av en stor seger, beslöt att arrangera ett pampigt fyrverkeri. Ett enormt podium i trä, föreställandes ett slott byggdes. Händel fick uppdraget att skriva musik till fyrverkeriet och den mycket kända "Royal fireworks music" komponerades och skulle uppföras av en hundramannaorkester.

Redan vid den bombastiska inledningsaluten fattade kulisserna eld och orkestern fick utrymma slottet i panik. Musiken blev inte slutspelad vid detta tillfälle, men fyrverkeriet blev avfyrat. Dock inte i den ordning som fyrverkarna hade planerat, men det lär ha varit ett magnifikt skådespel, på avstånd. Vidareutvecklingen med raketer och fyrverkerier till festbruk blev mycket populärt och när man i början på 1800-talet började exprimentera med olika utfällningar av metallsalter för att få fram färger var detta något alla kungar och kejsare skulle ha för att markera alla glada stunder i livet.

Själva ordet fyrverkeri är av militärt ursprung (av tyska fauerwerk). Att använda eld som vapen var något man kom på tidigt. Kasta fyrverk var det tekniska begreppet och de som bemannade dessa vapen kallades fyrverkare. Titeln överfördes sedemera till fyrverkerikonsten och används alltjämt av dom som tillverkar och hanterar fyrverkeripjäser.